Hej hej hallå,

Nu måste jag nästan springa iväg till morgonens första föreläsning, men jag känner att jag inte kan ”leave you hanging” efter gårdagens inlägg. Jag förstår att så många av er inte kunnat sluta tänka på hur det gick för mig egentligen; överlevde jag seminariet? Blev det verkligen så pinsamt som jag förutspådde? Fick jag ett mental breakdown under seminariet och började skrika?

Svaret på era frågor, kära vänner, är: ”ja, njea och nej”. Jag lever än (uppenbarligen), om än något tilltufsad. Jag fick ingen skit av de andra för min uppsats, den var ”annorlunda men bra”. När jag fick tillbaka uppsatsen av läraren så hade den inga kommentarer alls, förutom ett frågetecken i slutet. Sedan hade han skrivit ”passed”. Alla andra hade kommentarer över hela sina uppsatser. Jag väljer att tänka att det är för att den var så himla awesome, och inte att läraren tänkte ”WTF?!” och inte ens visste vad han skulle skriva i respons till det jag hade skrivit.

Efter seminariet var vi några studenter som hängde kvar och snackade lite. Samtalet gick ungefär så här:

Person 1: ”Hur gick det för er att skriva uppsatsen?”
Person 2: ”Det gick så där, jag tyckte att det var svårt!”
Jag: ”Det gick SKITDÅLIGT!”
Person 2: ”Vem försöker jag lura, det gick skitdåligt för mig med!”
Person 3: ”Jag hade ångest hela helgen!”
Person 4: ”Jag grät hela söndagen och blev skitsur på min pojkvän för att han inte förstod hur hemskt jag hade det!”
Person 5: ”Jag funderade allvarligt på att hoppa av programmet!”

Det finns ingenting som får en grupp av studenter att bonda så mycket som delad pluggångest! <3

När jag hade stressat färdigt för dagen begav jag mig till Gotlands nation för att delta i årets första bokklubb! Vi diskuterade Det mest förbjudna, pratade om obesvarad kärlek och hur vilse en kan känna sig som tjugo-någonting. Det var ett fantastiskt avslut på en annars rätt ångestladdad dag.

Leave a comment